Vår syn på lärande

– Jag har lärt min hund att vissla.
– Jag hör inte att han visslar.
– Jag sa att jag lärt honom, inte att han hade lärt sig.

Som tränare inom barn- och ungdomsishockeyn är det centralt att förstå detta, att vår roll inte är att lära ut, utan att skapa bästa möjliga förutsättningar för spelarna att lära in.

Målet är att få spelaren att utveckla autonomi, förståelse och självinsikt. För att den miljön ska utvecklas behöver föreningar och tränare ta ansvar för att få fram en avancerad lärandemiljö istället för den mer enkla traditionella som är vanligt idag.

I träningsupplägget finns det grovt beskrivet tre delar att ta hänsyn till som hjälper spelaren att lära sig ishockeyrelaterade färdigheter i en ständigt föränderlig omgivning på isen. Genom att överväga och manipulera olika faktorer så förändras komplexiteten i övningen och därmed förutsättningarna för lärandet.

• Miljön – exempelvis relationer i triaden och mellan lagkamrater, förändringar i den fysiska miljön som ledarskap, underlag och ljusförhållanden ingår.
• Uppgiften – exempelvis regler som styr övningen eller syftet, antalet inblandade spelare i momentet, variationer i utrustning eller möjligheter till initiativ och beslutsfattande.
• Individen – exempelvis spelarens förutsättningar vad gäller längd, vikt, kroppssammansättning och fysiska förutsättningar, eller psykiska egenskaper där självbestämmande motivation, egen kompetens, roll i gruppen, självbild, eget beslutsfattande och copingstrategier ingår.

Detta kallas för  icke –linjär pedagogik och bekräftar idén om att miljön har stor betydelse i spelarutveckling. Genom att spelaren lär sig hur ishockeymiljön fungerar, utvecklar självkännedom, egna initiativ och specifik teknik. Det sker genom upptäckande och efterforskning i en stödjande miljö. En av förutsättningarna är att det ges förutsättningar att göra det regelbundet. En träning ska i princip vara repetition utan repetition, det vill säga nya situationer uppstår i slumpmässig ordning men återkommande. I det ska spelaren skapa funktionella relationer i förhållande till miljön de är i.

Under senare år har enhanced guided discovery lyfts fram som en metod som också styrker självbestämmande motivation. Metoden bygger på att skapa en motiverande miljö med förtroende, självständighet och självmedvetenhet. Den goda lärandemiljön där idrottaren lär sig att driva sin egen utveckling med stöd och hjälp i ett samarbete med tränaren.

I miljön där lärandet sker kan spelaren dra nytta av guided discovery för att hitta sina egna lösningar i olika situationer på planen. Där kan exempelvis lärande ske genom att plocka upp information från spelet och fatta beslut eller att hitta beteenden som scannar av eller utforskar olika ytor på isen i spelet.

Med hjälp av fem grundregler, där målet är att spelaren ska bidra med sin egen kunskap tillsammans med tränaren, finns goda förutsättningar för varje tränare att använda denna metod. Det ska inte förväxlas med ”låt–gå” mentalitet i träningen. Tränarens roll är fortfarande att träna och utveckla spelaren, med den avancerade ledarskapet.

1. Det ska finnas tydliga mål för lärandet som tränaren oftast tar fram, men de kan även göras gemensamt med spelarna.
2. Övningar väljs med tanke på målen med lärandet.
3. Spelarna genomför det tänkta momentet och provar sig fram med olika lösningar för att bilda sig en egen uppfattning om hur de vill göra.
4. Tränaren ger positiv individuell feedback utifrån spelarens nivå på lyckade försök. Feedbacken kan ges i form av frågor eller specifik positiv förstärkning av det som lyckas. En del kan också innehålla instruktion om momentet är relativt enkelt. Målet är att få spelaren att reflektera själv och inte känna exempelvis oro för misslyckanden eller behov av att göra som tränare förväntar sig.
5. Efterhand ska spelaren fatta fler och fler egna beslut och ta mer initiativ. Utvecklingen sker genom samarbete med tränaren och lagkamrater.

Att arbeta med metoden kan inledningsvis vara svårt för tränare som upplever att de behöver kontroll, auktoritet eller makt över laget, men egentligen är metoden bara ett annat sätt att få ut sin kunskap. Om man som tränare börjar öva på att släppa kontroll över små delar i lärandet, så upptäcker man snabbt att det fungerar bra och responsen är vanligtvis positiv. En ledare som vågar bjuda in, diskutera och hitta samarbete uppfattas ofta som starkare av spelarna. För att få till en lärande miljö behöver tränaren och människor runt laget hela tiden sträva mot samarbete.