Vår syn på en god utvecklingsmiljö

Skilj på elitmiljö och utvecklingsmiljö
Svensk ishockey har valt att identifiera elit som de som spelar i SHL, SDHL och HA och nivåer däröver, eller motsvarande internationellt.

Du är alltså inte elitidrottare så länge du inte tävlar med andra vuxna idrottare på regelbunden basis och på den nivån. Det innebär också att en elitidrottare inte deltar i barn– eller ungdomsidrott.

Det vill säga att det inte existerar elitlag  förrän laget som tränar och spelar tillsammans möter andra seniorlag i någon av de nämnda serierna. En riktig utvecklingsmiljö är att hjälpa spelare att spela så länge som möjligt för att ha chansen att bli elitidrottare i vuxen ålder. Det betyder också att det inte finns elit eller bredd i barn– och ungdomsishockeyn.

Uppdraget för ishockeyföreningar är att hjälpa så många spelare som möjligt att skapa självbestämmande motivation (läs mer under spelarutveckling), så att de som har passionen för ishockeyn väljer och ges möjlighet att fortsätta spela ishockey Då kommer det också visa sig vilka som har ambitionen att satsa mot en elitkarriär.

Inom svensk ishockey måste vi därför skilja mellan elitmiljö och utvecklingsmiljön för spelare. Talangutveckling är lika mycket att utveckla kompetenta miljöer som att utveckla individer.  De mest markanta skillnaderna är:

• Elitmiljön består av vuxna människor som fattar sina egna beslut med den kunskap och det perspektiv de har. Utvecklingsmiljön består av barn och unga som behöver vägledning, utbildning och guidning i högre grad.
• Elitmiljön har fokus på att vinna alla matcher, till ”vilket pris som helst”. Matchen och tävlingen är det centrala som allt utgår ifrån. Utvecklingsmiljön arbetar med lärande som ska utbilda barn och unga att så småningom hantera tävlingssituationen på högsta nivå då de är redo. Matchen är ett av många pedagogiska redskap.
• Elitmiljön är kortsiktigare eftersom matchen eller turneringen styr verksamheten och kortsiktiga framgångar kan konstant helt eller delvis premieras. Utvecklingsmiljön arbetar i långsiktiga processer där kortsiktiga framgångar inte alltid gynnar framtida utveckling.
• Elitmiljön är underhållningsindustri som, inte minst i ishockey, helt eller delvis styrs av kommersiella krafter. Utvecklingsmiljön är förberedelser för att nå elitmiljön för de som känner sig kallade och hanterar utmaningen med sina och idrottsmiljöns förutsättningar.

Att skilja på elitmiljön och utvecklingsmiljön är avgörande för kvaliteten på verksamheten. Alla föreningar med barn- och ungdomsishockey bör därför ta upp skapandet av sin miljö till diskussion för att bilda en hållbar policy och långsiktig strategi för maximal sannolikhet till framgång.

En sund idrottsmiljö ser utveckling som en långsiktig process där framgång kommer efter år av arbete. Att arbeta kortsiktigt med identifiering har visat sig vara ineffektivt och går även etiskt och moraliskt att ifrågasätta. Därför behöver föreningen ha kunskap kring de processer i idrottsmiljön som helt eller delvis har evidens.

Prestations- eller resultatfokus
I många ishockeymiljöer baseras utvecklingsmiljön på hur man ser på prestation eller resultat. Om föreningen tar ställning kring deras syn får det också konsekvenser för många beslut. I det prestationsorienterade motivationsklimatet betonas färdighetsutveckling och att fokusera på individens förbättring i förhållande till sig själv, och inte i jämförelse med andra. Det ger bra förutsättningar att uppleva känslor såsom glädje i ishockeyn, att vara nöjd med sina prestationer samt att utveckla mer självbestämmande motivation. Det finns också goda möjligheter att reducera känslor av otillräcklighet eller oro över prestationer och resultat. Dessutom finns större chans att utveckla ”ansträngning och uthållighet” hos spelarna, det vill säga personer är mer motiverade att ”lägga ner själ och hjärta” under en längre tid i idrottandet.

I det resultatorienterade motivationsklimatet betonas konkurrens och jämförelse med andra individer. Ofta hänger det ihop med ett synsätt med tidig specialisering och selektion. Träning och tävling går i det här klimatet i första hand ut på att vinna och sättet att göra det på spelar mindre roll. Mer resultatorienterade målsättningar kommer utvecklas och spelarna i gruppen riskerar att oftare uppvisa lägre självbestämmande motivation, negativa relationer i gruppen samt oro och riskerar att tröttna och därmed sluta med ishockeyn.

Goda utvecklingsmiljöer
Huvudverksamheten i en ishockeyförening är att lära ut och spela ishockey. Kärnverksamheten är därför följaktligen träning och matcher. För att ge de bästa förutsättningarna behöver föreningen skapa idrottsmiljön genom långsiktigt arbete och ett helhetsperspektiv.

Det är också självklart att miljön både kan minska eller öka sannolikheten för utveckling eftersom det är en rad förstärkande eller hindrande faktorer som finns runt spelaren.

Det finns några nyckelingredienser för att skapa en god utvecklingsmiljö.

• Det social stödet och tryggheten i nätverket runt spelaren är avgörande. Spelaren klarar utmaningar och motgångar bättre om upplevelsen av att det sociala stödet finns från exempelvis tränare, lagkamrater och föräldrar. Olika steg i karriären innebär utmaningar vi känner till och att individanpassat socialt stöd kan vara den positiva skillnaden.
• Utvecklingsmiljön kräver samarbete på alla nivåer och ställer höga krav på kommunikationen i nätverket runt spelaren. Det ska finnas både formella och informella kanaler och det som förmedlas ska vara tydligt strukturerat och enhetligt för att inte skapa stress genom missförstånd. De stora delarna är föreningens policy, tränarens ledarstil, föräldrarnas kunskap och förståelse för arbetet, samt spelare och lag.
• Idrottens och föreningens kultur påverkar makrodelarna i talangmiljön. De baseras på värdegrunder, attityder och normer och styrs av föreningens policydokument. Föreningen ska ha en policyguide samt filosofi som tränare och ledare lever efter. Den kan innehålla riktlinjer i spelsätt och definition av roller i föreningen, ställningstaganden kring talangutveckling, selektion, och synen på talang. Även integration av forskning och kunskap i verksamheten kan ingå.
• Synen på lärande och lärandemiljön ska också beskrivas ingående. Där ingår exempelvis ledarfilosofi, ledarbeteenden, samt psykologiska och pedagogiska metoder för lärande på och utanför isen. Lärandet ska präglas av långsiktighet och individanpassning så långt möjligt. En helhetssyn på spelaren är viktig och i det ingår också psykologiska och sociala färdigheter, livsstilsfrågor, relationer, skola eller andra färdigheter som utvecklar individen.
• Motivationsklimat sätts i många ishockeyföreningar av tränaren som sätter gränser för hur klimatet ska formas, men det är viktigt att det finns en stark förening som ger tydliga riktlinjer så det inte bildas öar med lag som agerar efter eget bevåg. Det prestationsorienterade klimatet är att föredra i långsiktig talangutveckling.