Förening: Princip 2 – Ge alla chansen att utvecklas
Ni som förening har ett ansvar för att tränarnas, ledarnas och spelarnas tid i föreningen och inom ishockeyn blir rolig och utvecklande. Dessa människor kommer att vara olika, i allt från ålder, kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och mycket mer. Att ha ett öppet sinne i mötet med dessa olikheter utvecklar oss alla.
Vissa engagerar sig inom ishockey för att det utmanar dem till att kämpa och göra sitt bästa, andra för att de trivs i laget och den sociala miljön medan somliga vill nå elitnivå. Man ska dock komma ihåg att det bara är ett fåtal av de barn och ungdomar som spelar ishockey som når den högsta eliten. Detsamma gäller tränarna/ledarna – några strävar efter en tränarkarriär på elitnivå och ett fåtal når dit. Men de allra flesta engagerar sig ideellt på sin fritid.
Hjälps vi åt har vi gemensamt chansen att ge alla, både spelare och tränare/ledare, ett livslångt intresse för idrott i allmänhet och ishockey i synnerhet – något som bidrar till både glädje och ett hälsosamt liv. Ni som utgör föreningens förtroendevalda ledning fyller en viktig roll genom att jobba aktivt mot följande målbilder:
- Varje enskild spelare och ledare utvecklas som människa.
- Varje spelare och ledare får ett livslångt intresse för ishockey och vill vara fortsatt fysiskt aktiv hela livet.
- Varje spelare får en högklassig grundutbildning, och de som så småningom vill får rätt förutsättningar att göra en satsning mot ishockey på elitnivå.
MÄNNISKOR UTVECKLAS I OLIKA TAKT
För att ni i föreningens styrelse ska fatta bästa möjliga beslut om er verksamhet är det viktigt att ni känner till att utvecklingskurvan för spelare inte är linjär. Alla utvecklas i olika takt med perioder av ömsom stora utvecklingssteg varvat med platåer av stagnation – och ibland till och med tillbakagång. Därför är det oerhört viktigt att alla spelare ges likvärdiga möjligheter att utvecklas oavsett vilka färdigheter de för stunden visar upp.
Ha i åtanke att de flesta som anses duktiga i tidig ålder ofta är födda tidigt på året, är tidiga i sin biologiska utveckling eller har helt enkelt investerat mycket tid på idrott i allmänhet och ishockey i synnerhet. Med det sagt – vänta med att i föreningen göra uttagningar baserat på färdighet så länge som möjligt.
Att göra permanenta nivåindelningar baserade på spelarnas färdigheter är direkt dumt. Dels är risken uppenbar att det skapar en resultatorienterad miljö där man måste vara duktig tidigt, istället för en miljö som fokuserar på individens långsiktiga utveckling. Dels tenderar man att dela in gruppen baserat på deras fysiska och biologiska mognad.
Sammanfattningsvis: se till att ha en variation i hur ni i föreningen delar in lagen och se till varje individs långsiktiga utveckling – både under träning och match.